Bruksdebuten

Den 6 oktober gjorde jag och Butz debuten i bruksspår och jag är supernöjd över Butz som kämpade på så bra trots en matte som ställde till det en massa.

Jag var ett nervvrak och Butz känner av det väldigt bra och tycker då att ”matte mår dåligt, bäst jag tar hand om henne”. Vi började med spåret och innan jag ens tagit ett steg hade jag trasslat ihop spårlinan. Fortsatte sen med att fastna i diverse träd och var allmänt klantig. Första pinnen hittade han och markerade den superfint. Tappade sen bort sig i vinkeln och vi fick då bryta, så en 0 på spåret blev det. Helt och hållet mitt fel egentligen. Min nervositet och de faktum att jag fastnade i precis allt gjorde det svårt för Butz att faktiskt få ett flyt i sitt spårarbete och jag störde hans fokus väldigt mycket. Han jobbade på in i det sista och försökte faktiskt hitta spåret igen. Budföringen, som vi inte tränat tillräckligt på, nollade vi också. Här travade han väg en bit, stannade och tittade på mig, beslutade sig för att matte mår alltför dåligt så hon går ju inte att lämna och kom sen skuttande tillbaka.

Lydnaden gick betydligt bättre och ironiskt nog var det denna del som gjort att jag var så nervös. Jag är en person som vill ha koll på allt och då jag aldrig sett en brukstävling innan så visste jag inte hur upplägget såg ut eller vad TL säger på planen. Detta gjorde mig dumt nog stressad innan tävlingen. Framförgåendet hade vi lagt ihop som ett helt moment samma vecka så är väldigt nöjd över poängen där.  Vid hopp över hindret så verkade de tyvärr som att någon låtit sin löptik kissa och Butz fastnade i den doften.

Såhär blev poängen:

Jag är ändå väldigt nöjd och fick ett kvitto på att lydnadens bitar sitter i alla fall. Med mera tid, träning och erfarenhet så hoppas jag att spåret löser sig tillslut också. Jag vet ju att han kan. Budföringen ska vi också träna mer på under vintern sen gör vi ett nytt försök nästa år med brukset.